Nu kör vi igen.

Snart dags för jubileum. 

Eldflugans färd

Nytt år, nya möjligheter, bara skönt att få ta sig över årsskiftet...lite sådär. Ni alla mina vänner flyger och far, jo faktiskt, är det ett resande och ett hitochditande utan dess like.
Eldflugor på väg som lyser upp vart ni än far, jo jag är övertygad. Det är för att ni är eftertraktade av hen och hen, ert fina sätt och engagerade tal, och helt säkert är det också er erfarenhet och goda omdöme som hen vill ha.
Lite spännande tror jag att hen tycker ni är oxå. En annan spännande syster är Victoria Woodhull - spännande och modig kvinna, som också var den första kvinnan att kandidera som president.
http://sv.m.wikipedia.org/wiki/Victoria_Woodhull

Så med det inlägget är bloggen öppnad 2015, när kommer nästa inlägg ?
Kramelikarma

Tillbaka och framåt

Tänker tillbaka och känner mig tacksam
Tacksam som fått så många trevliga stunder 
Stunder som jag delat med er alla
Alla i Åren går som berikar mitt liv
Livet som är fyllt av nyanser 
Nyanserna i samtalen och varje persons olikhet 
Olikheter i regnbågens alla färger som lockar
Lockar till nya äventyr, stillsamma stunder och magiska under 

Kramelikarma
//Kelly 

Välfylld, samlad och sparad

Tänkte bara upplysningsvis säga att - HÄR - sparar vi oss, våra samlade tankar och funderingar. När allt annat flöde blir snuttfierat och susar förbi i ett aldrig sinande ström så är detta ett ställe där vi finns kvar. Såklart inte allt och som det är just nu högst sporadiskt.
Tokigt, allvarligt, lättsamt och klokt. 
Än mer beständigt vore att ge ut en bok.
Mäktig är det i allafall och roligt att läsa.God Fortsättning till er Alla !

Avslöjad!

Hej Handelsbanken!

...Jo. Alltså. Jag måste nog titta över mitt pensionssparande. Ändra förutsättningarna för uppskattad livslängd och så. Nej, jag röker fortfarande. Nej, inte gått ner i vikt heller. Men jag har kommit över lite ny information.

Lycka. Bland annat.

Min lilltjompa, som jag uppfostrat alldeles själv, börjar på universitetet idag... Hennes - vår - resa hit har verkligen inte varit lätt, och jag är så stolt och så glad. Så vad är det för blött tjafs som kommer från mina ögon och droppar ner i mitt morgonkaffe?

Det där föräldraprojektet jag ägnat mig åt i nitton år... är det färdigt nu? Och vad ska jag göra sedan?